Från en bok,
"Man glömmer alltihop ändå. Först glömmer man allt man lärt sig - De historiska datumen och matematiska teoremen. Och framförallt glömmer man det man aldrig riktigt lärde sig utan bara memorerade kvällen före tentan. Man glömmer namnen på alla eller de flesta av lärarna, och till sist glömmer man till och med dem som man kom ihåg. Man glömmer skolchemat man hade och var man brukade sitta och t´elefonnummret till ens bästa kompis och texten till den där sången man spelat en miljon gågner. För mig var det en med Simon & Garfunkel. Vem vet vad det bilr för dig? Och till sist, men sakta, sakta, glömmer man bort det pinsamma - till och med det som kändes outplånligt inristat suddas ut med tiden. Man glömmer vem som var cool och vem som inte var det, vem som var snygg, smart, sportig och inte. Vem som fortsatte på universitet. Vem som hade de bästa festerna. Vem som kunde skaffa röka. Man glömmer dem allihop. Till och med dem som man sa att man älskade, och till och med dem som man faktist älskade. Det är de som försvinner sist. Och när man har glömt tillräckligt älskar man någon annan."
